Jag börjar se ljuset

I går fungerade inkallningen från tomslagen över all förväntan! Visst fick vi ryta till lite för att få honom att lyssna, men jag är helnöjd med framgången. Jag har hela tiden varit osäker på NÄR jag ska börja kalla in honom, men enligt Wenche kan jag kalla in honom så fort han är ute på 50 m då han är såpass snabb att han hinner med jättefina framslag ändå.
Efter att ha gått några tomslag såg jag något som jag inte sett hos Zorro förrut – han gick inte ut! Fast det var kanske inte så konstigt både i går och förra helgen fick han gå ganska många tomslag. På 7 slag igår och 8-9 förra söndagen så fick han enbart 3 figuranter sammanlagd. Nu avslutade vi med en figge i går och utmanade honom lite – vi kallade in när vi visste han hade figge i näsan. Då stängde han öronen och letade rätt på figgen. Jag gick in i rutan plockade ur rullen, tog han i halsbandet och gick tillbaka till stigen för att skicka om. Nu lät jag honom få hitta figgen.
Orsaken till att vi gjorde så är att han ska lyda mig till 100% figge eller inte. Med tanke på hur ”olydig” han kan vara så behöver vi lite sådana markeringar för att få honom att börja tänka om lite.
Figurantintresset och motivationen för söket är såpass stort hos han att han tål att vi stramar åt tyglarna lite.

Som förra helgen avslutade vi träningen med att grilla korv. Jisses vad gott korv med bröd smakar efter ett sökpass

Något annat som gjorde mig riktigt glad i går var att se hur snäll Zorro var mot lilla Malte. Tor och jag gick en liten promenad tillsammans för att Malte ska få möta hundar utan att lära sig att stressa upp sig. Och det gick jättebra. Först hade vi båda hundarna i koppel och lät de bara gå bredvid varandra. Sen fick Malte gå lite lös ensam. Jag ville se hur Zorro betedde sig mot honom innan jag vågade koppla loss honom med. Men det var inga problem. Visst tyckte Z att valpen var lite jobbig, men han var tålmodig och snäll mot lillen. Kul att se att min jättebebis faktisk kan uppföra sig