Man är allt lite smått galen

När jag vaknade i morse så snöade det ganska så mycket och maken började fråga om jag verkligen skulle våga mig ut det 4 milen till Årjäng för att träna sök. Jo……..jag hade ju tänkt det, men blev lite osäker så jag skickade i väg ett sms till Marie för att försäkra mig om att hon inte tänkte balla ur. Nej då.

Redan efter någon kilometer började jag fundera på om jag skulle åka hem igen för väglaget var INTE roligt! Inte en plogbil så långt ögat kunde nå och ett antal decimeter snö. Resan blev nästan en kvart längre än den brukar vara, men när jag väl kom fram så kände jag mig nöjd som hade fixat det. Sen var jag säker på att innan det var dags att åka hem så hade nog plogbilen gått.

Zorro fick gå som första hund i söket i dag då vi ville se om han var lugnare då än om han får vänta. Men nej, han var lika het som han brukar, så det spelar nog ingen större roll om han går som första eller tionde hunden.
Första slaget började med en tjuvstart, men jag fick in honom och kände mig ganska nöjd ändå då jag visste att han redan hade den figgen som låg på andra sidan i näsan. Det hade gjort mig nästan säker på att han kom till att kasta sig rundt och ta den i stället för den jag ville att han skulle ta.
När jag fick in honom igen skickade jag om på samma figge som jag tänkte och det gick bra. Alla skicken gick bra i dag och påvisen var mycket bättre än förra gången. Jag lät honom gå lös på några av påvisen för att få upp motivationen.

Men det finns en sak som jag retar mig på – eller egentligen är det ett positivt tecken Det är svårt att få in honom från tomslagen för Zorro är så tänd på att han ska ut och hitta figge att annat finns inte i huvudet på honom. Jag kan kalla på honom så att jag blir blå, men han är så inne i det han gör att han helt enkelt inte hör mig.
Jag snackade ihop mig lite med Marie och Nina och vi kom fram till att jag ska ändra min taktik lite. Så vi skickade om honom på ett extra slag efter att vi egentligen var klara och jag var redo att ta en liten diskussion med honom. Vad händer? Jo han går ut, gör ett snyggt slag och kommer på mitt första kommando. Vad snopen jag blev Men jag vet vad jag ska lägga krutet på de närmsta veckorna.

Trots en mycket tungsprungen ruta så gick alla fyra hundarna väldigt bra i dag. Men vi var iskalla och dyblöta när vi var klara. Morronens snöfall övergick till regn under dagen.

Jag kan lova att det var skönt att komma hem och byta till varma torra kläder. Fast väglaget var inte roligare när jag åkte hem, snarare tvärtom. Det var inte roligt alls att köra hem igen. Vinterväglaget hade gått över till att bli spårigt slaps. Ingen plogbil hade gått åt det hållet som jag åkte, så ni kan tänka er själva hur det var.

Vi tar något roligare i stället
Jag gick in på Zorros uppfödares hemsida och får läsa att Zorros bror, Nero, är på väg att bli sålt till Island som räddningshund! Han blir då första Groenendaelen på sagoön. Underbart!
Gissa om jag blev sugen på att åka tillbaks till Island igen om något år för att se hur det går för honom!