Jag HAR faktisk en plan

Gårdagens träning gav mer än jag någonsinne vågade hoppas på! Jag fick svar på en hel del funderingar angående platsen.

Jag och Tomas åkte till klubben en stund innan träningen började för jag ville kolla hur Zorro reagerar om Tomas och Falco leker, springer, kastar Zorro’s favoritleksak eller tränar runt om honom när han ligger plats. Han ställde sig upp vid ett tillfälle men det får jag ta på mig att jag var otydlig i mina signaler och han tolkade det som en fjärrdirigering när jag ställde mig upp en bit i från.
Annars låg han helt still utan att bry sig.

Fria följet och sättande under gång blev riktigt riktigt bra. Sen fick han vila tills det kom lite mer folk.

När det började komma lite folk ute på planen så la jag ner honom och då frågade Heidi om hon ville att hon och Extra skulle störa honom. Självklart!!! Extra fick leka, ligga, sitta, stå etc bara några cm från hans nos. Ändå låg han still, enda gången han reste sig var när hon gick över benen på honom. Men när jag lagt om honom så låg han fint hela tiden. Visst var han intresserad av henne, men han låg.

Efteråt körde jag både fritt följ, rutan, fjärr och inkallning medan det var massor av andra hundar på planen: Milton, Ozzy, Borat (hm… det var visst rottis invasion i går ), Falco och Extra och Zorro hade ingen tanke på att bry sig om dom andra hundarna. Han gick riktigt riktigt bra!!

Sen la vi plats då fick Tweed ligga mellan Zorro och Falco för att se hur det blev med en helt ny hund, men inga problem med det heller. Inte ens när Heidi och Tweed sprang mellan hundarna och lekte.

Till slut ville jag prova på en vittring. Jag fick låna pinnar av Heidi och Andreas la ut dom för mig. Då stod Heidi och Extra bara en halv meter från pinnarna. Jag började tveka om det skulle gå, men Zorro var helt fokuserad på pinnarna. Vid första försöket tog han pinnen bredvid den rätta, men det spelar ingen roll då han verkligen koncentrerade sig om det han skulle göra. Jag gjorde om det och då kom han med rätt pinne.

ETT STORT TUSEN TACK TILL HEIDI, ANDREAS, TWEED OCH EXTRA FÖR ALL HJÄLP IGÅR!
Jag tror det är det bästa och nyttigaste träningspasset som jag har gjort med Zorro.

Det här satte ju så klart igång en hel del funderingar hos mig, att hitta ett svar på varför han reser sig på tävling när han tål SÅ mycket retning på träning. Och plötslig slog det mig; när vi tränar så tränar vi alltid tillsammans med nybörjare och det händer massor under platsliggningen; hundar som reser sig, folk som går fram och tillbaka till sina hundar, som pratar med sina hundar etc etc
Men på tävling händer inte detta och Zorro tycker det är tråkigt att ligga still utan att något händer.
Ju mer jag tänker på den teorin ju mer självklart är det att det är så.
Planen nu är att träna lååååååååååånga tråkiga platsliggningar där det inte händer något alls….

I mitt förra blogg-inlägg var jag så frustrerad att jag glömde bort ett par viktiga saker:
Stort grattis till:
Ramona och Ozzy till första priset i lydnadsklass 1
Elisabeth och Allis till en mycket bra debut i lydnadsklass 2 – nästa gång sitter det!!!

Ett riktigt backslag så nu behöver jag verkligen hjälp!!!!

Nu känner jag mig riktigt desperat! Jag bröt tävlingen i går pga Zorro gick upp på platsen. Visst var det bara 20 p borta men jag blev så ledsen att det inte var någon ide att fortsätta.

Det är fjärde tävlingen i rad som platsen strular och det knepiga är att det ALDRIG strular på träning eller tävlingsträning, trots mycket störning. Och jag är noga med att variera både tid, hundar och om jag står dold eller synlig. Jag vet verkligen inte hur jag ska komma till rätta med det.
Har anmält till en ny tävling om 3 veckor men har bestämt mig för att avstå platsen om det inte känns ok…

Så här har det sett ut i höst:
28/8 Kil: Satte han sig upp. Jag tror orsaken är att en hund slängde sig mot honom när vi gick in för sittandet i grupp. Själva sittandet gick bra, men när jag kommer tillbaka från platsen så sitter han upp.

5/9 Mellerud: Nosar och ställer sig upp. Står dock still hela tiden.

13/9 Åmål: Drar startnummer 3 och hon som ska tävla med husses hund har startnr 1, mellan hundarna ligger en pudeltik som under hela sittandet i grupp har suttit och kliat sig. Det börjar med att husses hund börjar klia sig och rulla sig för att sen resa sig upp. Han står still länge för att sen gå fram till pudeltiken. När han stått där närmare en minut (jag stod så jag såg det hela) utan att tävlingsledaren har brutit, kan inte Zorro hålla sig längre — utan är ”tvungen” att kolla vad det är för snygg tjej som brorsan har hittat. Och så går han upp

4/10 Åmål: Drar startnummer 5 och får panik då jag inser att han åter igen ska ligga bredvid samma pudel. Sittandet i grupp går bra, men på platsen börjar han efter ca en minut titta på henne, sen börjar svansen att gå, när han sen får ögonkontakt med henne så är det körd… Han går upp och vill leka

Som tur är tar pudelägaren det hela med gott humör, vore det min hund som blev uppjagad så skulle jag bli vansinnig!!!

Just nu vet jag inte hur jag ska komma tillrätta med detta när det aldrig händer på träning eller tävlingsträning. Och ärligt talat så tycker jag att en klass 3 hund inte ska ha problem med platsen så det hela känns ju så pinsamt med.

Mellan varje tävling har vi tränat plats utan att det varit några problem, så jag antar att något hände med mig redan på första platsen som strulade så jag överför någon sorts osäkerhet på hunden. Men hur ska jag komma över den och kunna intala mig själv att han ligger?????
Jag är riktigt desperat nu!!!

Några timmar senare:
Känns lite bättre nu – har fått bollat lite ideer med bl a Zorros uppfödare, Silje och Sanna M Tror jag har en bra plan nu.
Ska göra lite ”plågsamma djurförsök” på träningen i kväll

Oj då, tiden går rasande fort

och vad har vi gjort då??
Både vilat och haft för mycket att göra.
Träningen går ständigt framåt, men jag har tappat suget lite då jag har haft för mycket annat att tänka på. Något som också har avspeglat sig i träningen, även om han gör momenten bra så känner jag att jag bara är halvhjärtat med.
Zorro har fått vila flera dagar i rad för att jag inte har haft någon lust att träna, men då blir resultatet att han nästan blir för het på nästa träning. Därför tror jag att det är viktigt att vi gör nått litet varje dag.

I går tävlingstränade vi och jag blev skitnervös för att Zorro var så lugn. Han var inte alls likt sig och då märker jag att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det och blir osäker.
Trots det gick det rätt så bra
Sittande i grupp – 10
Plats – 10
Fritt följ – 9 sitter sent (i stegförflyttningarna sa domaren)
Sättande – 0 Står (mitt fel! här kom min osäkerhet fram till ytan och smittade över på honom. Vi fick göra om och på det försöket fick vi
Inkallande med ställande och läggande – 8,5 nosar, slarv vid avslut
Rutan – 7 extra kommando i rutan, nosar, knuff på föraren (också mitt fel, jag trodde att han ställde sig utanför rutan och ger ett nytt kommando, han blir riktigt osäker men tar ett par steg fram. När jag säger ligg så är han riktigt förvirrad så jag måste säga det 2 ggr, gissa om jag blev förvånat över att han låg i mitten av rutan och inte i bakkant som jag trodde. Stackars hund!!! Sen gör han samma sak som i Åmål på inkallandet och slår i mitt ben)
Hopp-apport – 7,5 slarv, islag, lek (för lågt hinder gjorde att han slarvade och slog i, vi testade med att höja hindret och då slog han inte i)
Metallapport – 8,5 stor sväng (han var tänkt att lämna apporten till domaren )
Vittring – 0 – fel pinne (vet inte om det berodde på vinden eller på att vi inte har tränat vittringen på någon vecka, men det blåste rejält så han tog pinnen bredvid den rätta. Vi fick göra om och fick då 9 – tugg)
Fjärr – 7,5 flera kommandon, något fram och bak (han låser sig på tl)

Det känns ju som det börjar bli lite mer stabilt nu. Det som hände på sättandet tar jag helt och hållet på mig. Och vittringen.. ja det är ju sånt som händer och inget som jag oroar mig så mycket för.
Men för att vara på den säkra sidan så kommer jag att ha extra fokus på dom två momenten samt fjärren under veckan.
Vi ska ju tävla på söndag igen….

Totalt galen, men jag älskar honom ändå

Zorro är riktigt galen på träning för tiden, härligt galen! Det är jättekul även om det gör ont både i fingrarna och arslet ibland

Till råga på allt så går han även riktigt bra på träning! Vad är det dom sjunger i Piggley Winks-låten: ”gränsen mellan vild och galen är suddig”

I går var Emma och Karina här och tränade med oss och då gick han superbra, i dag var Lena här och även i dag var han duktig. Även om han var lite het på fjärren så känns det som vi hittade en bra lösning även där

Nu är hemsidan uppe

Det återstår fortfarande mycket jobb innan jag blir klar och nöjd, men här får ni i alla fall en liten smakbit:
lindalen.se

Ny hemsida på gång

Jag håller på att bygga en helt ny hemsida. Detta gör att bloggen kommer att få ett lite mer avskalat utseende snart. Alla sidor förrutan själva bloggen kommer att tas bort.
Återkommer med den nya adressen så snart hemsidan är någonlunda klar

En välfötjänat ”utskällning”

(Fåret på bilden har inget med personerna i blogginlägget att göra)

I går var det dags för ”måndagsträningen” igen. Även den här gången var vi 7 stk – jättekul att vi är så många som tränar tävlingslydnad. Pga att det var valpkurs på klubben så fick vi flytta oss till fotbollsplanen vid Prästgården. Därför blev väl klockan närmare kvart i 7 innan vi kom igång.

Vi började med en platsliggning som jag är mer än nöjd med. Vi gjorde som på tävlingen och la en tik mellan Zorro och Falco – den här gången var ingen av dom intresserade. Och det brukar dom inte vara heller, därför blev jag så snopen när Falco gick fram till den på tävlingen. Varför får vi nog aldrig svar på….

Nina HW var först att träna och jag måste säga att deras fria följ har gått framöver med stormsteg sen jag såg dom senast! Rutan och inkallande med stå och ligg var också bra, så klass 3 starten är nog inte såååå långt undan.

Efter det var det min och dårens tur och jag kände att vi fortfarande klarade av att köra på den där go’a känslan där allt är bara rosenrött och positivt.
Jag började med rutan och jag mitt får sa stå lite för sent och givetvis stannade han utanför rutan. Jag berömde honom då han trots allt lyssnade jättefint till mitt stå-kommando. Tyvärr så drog han sig dit flera gånger, men jag bara sa till honom att (på ett positivt sätt) det här gör vi om och så blev det rätt. Han nosade lite i rutan när jag gick emot, men jag väntade ut honom till han slutade och sa ”Bra! Ligg! Duktig kille”, sen resten av momentet var så gott som efter regelboken.

Inkallande med ställande och läggande är jag supernöjd med, lite snabbare ligg vore väl önskevärd, men totalt så var den mycket bra.

Sen frångick jag min plan. Jag fegade ur…. Var tänkt att träna fjärr, men tvärbestämde mig för att köra fritt följ i stället. Fria följet är bra även om han tappade lite när det kom en hund ute på vägen så var det överlag bra. Fick lite tips om att ta det lite lugnare i helomvändningarna och det hjälpte.

Efter det fick jag lite skäll från Nina HW och Lena för att jag frångick min plan. Jag försökte bortförklara mig med att jag tyckte han var för het för att träna fjärr, men dom tyckte att jag borde ha kört fjärr i alla fall. Att jag måste våga försöka och dom har så rätt. Han går ju så bra i dom övriga momenten när jag vågar dra upp honom, så varför vågar jag inte det med fjärren. Varför är jag så dum att jag låter bli att träna på det vi behöver mest och tränar vårat stjärnmoment i stället???
Jag behövde verkligen den tankeställaren… Och jag lovar på heder och samvete att inte frångå min plan nästa gång!

Dock fick jag beröm för min positiva attityd när vi tränar. Det var kul

För resten av tjejerna gick träningen bra, även om det hann bli mörkt.

I dag kommer det några tjejer hit och jag lovar att i dag SKA jag träna fjärr. Och så ska jag träna apporteringar

Nästan men inte riktigt där

Även om det inte räckte till ett första pris i går så har Zorro och jag gjort vårat livs bästa tävling känslomässigt. Den känslan av samspel som vi hade inne på planen är värd mer än all världens första pris. Trots att Zorro var het som ett ånglok Det räckte till 233 p och ett andra pris.
Snälla Heidi fotade oss också så jag får återuppleva känslan om och om igen… (alla bilder i det här inlägget har Heidi fotat)

Vi drog startnummer 3 (av 8). Startnumret spelar egentligen ingen roll, men nr 3 känns liksom så lagom.
Uppvärmning:

Sittandet i grupp

En klar 10:a Äntligen!

Platsliggande

Dagens lilla backslag, men som jag kunde släppa på en gång. Jag stod bekom tältet på ett sånt sätt att jag kunde se Zorro, men han så inte mig. Han låg jättefint, helt till Falco förstörde allt Falco hade startnummer ett och mellan Falco och Zorro låg HP’s pudeltik Centa. Det hela börjar med att Falco kliar sig på nosen, glömmer vad han egentligen ska göra och börjar rulla sig. Konstigt att det alltid kliar på ryggen när man ligger plats Efter ett tag så reser han sig, står still en stund, ända till han kommer på att det är en gôrsnygg tjej bredvid honom. Han står en stund och tittar på henne för att sen gå fram och flirta med henne. Zorro ligger länge och tittar på detta, men till slut måste han bara kolla in och hälsa på den snygga tjejen som brorsan har hittat.
Och så försvann 20 p….. Lite tråkigt, men nu vet jag vad vi behöver träna på!

Falco och Lena går ut och gör ett ganska bra lydnadspass med tanke på att dom bara har tränat i 2 veckor tillsammans med totalt 4-5 träningspass och en tävling tidigare.
Jag tok det lugnt och tänkte ta ut Zorro när HP och Centa var halvvägs i sitt program, så gissa om jag blev chockad när dom ropar in startnummer 3 direkt efter Falco. Jag hade ingen aning och att HP inte skulle köra lydnaden….
Rusar till bilen och hämtar hunden och rusar ut på plan. Domaren och tävlingsledaren är snälla och säger att jag får lite tid till att lugna ner mig och värma upp Men efter en liten minut säger jag att nu kör vi!

Fria följet kändes jättebra förrutan lite slarv i stegförflyttningarna

Betyg: 9 med kommentaren ”Slarv stegförflyttningar”

Sättandet var helt ok, men han var lite orolig när jag kom tillbaka.
Betyg: 8,5 ” ej helt still tills momentet färdig”

Inkallningen ligger han och nosar när jag lämnar så jag får kalla in en extra gång, ställandet var snyggt, men läggandet var lite halvdant

Betyg: 7 ”extra kommando, något sent ligg”

Rutan: där sprang han först bakom rutan och ställde sig, men gick in på mitt kommando och ställde och la sig bra. Lite nos i rutan bara. Under inkallningen från rutan kommer han i en sån fart att han smäller in i mitt ben med ett ”ooch” och jag hör hur publiken drar luft och ett monotont ”oj” Själv blir jag bara full i skratt, det samma blir tävlingsledaren och domaren

Betyg: 8 ”extra kommando, nos i rutan”

Hopp-apport: Som vanligt leker han lite med apporten innan han griper – även om det har blivit betydligt bättre på senaste. Och så var väl inte avslutet det bästa.

Jag bara älskar de här apporteringsbilderna

Betyg: 7,5 ”lek vid apportering, snabbare avslut”

Metallen: Vet inte vad som hände men för det första så fick jag bara i väg den 7-8 meter. Det var mindre lek än det brukar, men jag vet inte om det korta avståndet gjorde att han inte höll i ordentligt och tappar apporten någon meter framför mig. Men han plockar upp den själv och kommer sista biten in. Det syns även på bilden att han håller löst

Betyg: 6,5 ”släpper apport, slarv vid gripande”

Vittringen var ett av dagens höjdpunkter! Lite tugg på vägen in, annars mycket bra

Betyg: 8 ”Lätt tugg”

Fjärren är väl enda momentet som jag inte är riktigt nöjd med. Han nosade och låste sig lite så jag fick lägga till lite extra kommandon plus att han flyttade sig lite. Men samtidigt vet jag att det här är ett moment som vi sliter med.
Betyg: 6 ”nos vid lämnandet, extra kommandon, något fram och tillbaka”

Men själva betygen är det som betyder minst, känslan där ute på plan slår allt! Även om det finns en del som kan förbättras så känns det verkligen som vi har tagit ett sjumila kliv framåt.
Jag busade och berömde han rikligt mellan varje moment och det gjorde att han var lika pigg när vi gick av plan som när vi gick in.
Att vi hade trevlig sällskap under hela dagen och att jag har träningsvärk i skrattmusklarna är ju bara en stjärna till i protokollet.

Nu känner jag mig riktigt taggat för dagens träning och längtar redan till nästa tävling!

Hon traff huvudet på spiken!

I går var vi alltså på föreläsning med Heidi Billkvam ämnet var tävlingspsykologi/samarbete på planen. En del saker var heller inte så nya för mig men samtidigt var det mycket bra att få dom upprepade och få exempel från ”verkligheten”

Att sammanfatta 3 timmars föreläsning i en blogg är svårt, men jag ska försöka få med mig huvudsakerna.

Jag fick med mig massor av nyttiga tips och råd, och framför allt bekräftat att jag tänker rätt i en del saker/moment. Heidi tror att en utav orsakerna till att Zorro inte håller på tävling är att jag sällan kör hela programmet tävlingsmässigt. Jag är ju väldigt till att bena i sär och träna delmoment. Så jag fick i uppgift att gå ut och köra igenom hela programmet i dag med bara tävlingsbelöningar och belöna vad han än gör. Även om det skulle bli nollor. Detta för att se om det händer samma sak som på tävling. Om inte så är det andra saker jag gör som förstör för oss på tävling.
Efter det kan jag plocka ut de bitar som jag inte är nöjd med och träna på detta senare under dagen.

Heidi har 4 steg som hon följer med alla hundar på träning och tävling
1. Medvetenhet
2. Yttre påverkningar
3. Domaren och tävlingsledaren
4. Belöningssystem

Medvetenhet
Huvudingrediensen är att det är inte våra nerver som förstör, utan vårat beteende när vi blir nervösa. Vi blir ailiens för våra hundar och de förstår inte vad vi vill när vi inte beter oss som vanligt.
Första steget för att komma till rätta med detta är att bli medvetna om hur vi beter oss på träning och tävling. För att hårddra det ska vi vara så medvetna att vi ska kunna förklara varje liten rörelse i varje moment som vi gör.
En viktig bit är även hur rösten blir när vi blir nervösa. Har man ett pipigt kommando i vanliga fall kan detta vara svårt att få till när vi är torra i munnen och nervösa.
Att analysera varje liten detalj som man gör och säger är därför mycket viktigt.
Ofta hjälper vi hunden mycket med extra beröm och kommandon på träning, denna möjligheten har vi inte på tävling och hunden förstår inget. För att komma tillrätta med detta ska vi lära våra hundar att så länge föraren är tyst så är den nöjd. Skapa förväntning på tystnaden.

Yttre påverkan
Speciellt vi tjejer bekymrar oss om yttre påverkan så som vädret, att lydnaden körs intill agilityplanen, att domaren dömer hårt, att hopphindret står för nära tältet etc…
I stället för att bli bekymrade över sådana saker ska man försöka att vända det till något positivt. För varje negativ tanke ska man tänka/säga något positivt ikring detta.
T ex när tanken ”vi har ju aldrig tränat när det ösregnar, det här kommer aldrig att gå” kommer ska vi säga högt till oss själva ”Men så bra, nu får vi möjlighet att träna i regn också!”. Detta ska vi upprepa varje gång en negativ tanke kommer smygande.
Vi måste klara av att gå ut och känna att vi äger ringen! Det är vår energi som gör att poängen försvinner. Ha en plan för tävlingen och för vad du ska göra om det inte går precis som du har tänkt.
Ha fokus på det du kan påverka, inte på det du inte kan ändra.

Domaren och tävlingsledaren
Domaren och tävlingsledaren är inte Gud och Jesus och man har faktisk betalt för sin tid ute på planen. Därför ska man inte gå in och ursäkta sig för att man finns. Man ska gå in som om man äger planen och har full kontroll på vad som ska hända. Har man ett senare startnummer kan man ta reda på vart de olika momenten börjar och förflytta sig dit innan tävlingsledaren hinner be dig. På detta vis säger man till hunden att det är föraren som har kontrollen över vad som händer.
Sen allting ÄR något på planen – även mellan momenten. Vänd inte ryggen till hunden eller titta på betygen. Det ska vara fullt fokus på hunden den tiden man är ute på planen. Betygen får man på papper sen

Tävlingsledaren är inte medvetet ”elak”, men träna på att ha jobbiga tävlingsledare som fotföljer dig när du tränar. Låt inte denna påverka ditt agerande.
Vad som än händer ute på planen så får vi faktisk mat på bordet när vi kommer hem

Bli inte besviken när du tävlar, det är ett tecken på att du har fel fokus och har satt för höga målbilder.
Fokusera på det som du vet att hunden är bra på! GLAD o LUGN ska vara ett mantra.

Belöningssystem
Vi kan belöna hunden på tävling men vi kan inte ge den någon förstärkare. Föraren ska vara belöningen, godis/leksak är en förstärkare av belöningen.
Det första man gör på träning när ett moment är avslutat ska vara något man kan använda på tävling. Detta gör att hunden inte ska förstå att man är på tävling Gör man detta på rätt sätt så får man en hund som inte lägger av i takt med att momenten fortskrider för att den inte får sin vanliga belöning.
Hunden ska vilja vara med oss under och mellan momenten.

Belöna nollor på tävling som om de vore tior. Detta har du med dig till nästa moment.

På träning ska man bara belöna lugn och koncentration -ALDRIG belöna stress! Lugn och ro leder fram till galenskap (belöning)
Vila på halterna, ha inte för bråttom med att gå vidare.

Detta är några av alla råd och tips vi fick och det kändes verkligen som hon prickade rätt saker för oss som var där.

Efter föreläsningen fick vi möjlighet att ställa lite frågor angående problem i momenten och jag fick svar på en del saker som jag har tänkt i samma banor men inte vetat om det är rätt:
- Nosandet: Jag ska belöna med full fest när han ligger still i stället för att fy’a nosandet. Jag har funderat på detta själv då jag inte tycker att det hjälper så mycket med mitt nej, sen när jag har vänt mig om eller kommit fram så har han slutat att nosa. Jag har upplevd att mitt nej skapar bara större osäkerhet hos honom.
- Apporteringarna: gripandet, jag har ju tränat gripaövningar till den stora guldmedalj, men så fort jag kastar apporten så blir det slarvigt gripande. Jag har funderat på om detta faktisk är hans teknik på att gripa apporten och att det bara är att gilla läget. Heidi tyckte samma sak som mig – det är inte de 7,5 som jag får på apporteringarna som gör att vi inte har fått det där första priset. Strunt i gripandet en stund och fokusera heller på det som är lättare att påverka – både i apporteringen (tugg och avslut) och andra moment. Det köper jag rakt av!

Det känns som en stor börda blev lyft från mina axlar Och jag kände att NU vill jag ut och träna och vi ska ha riktigt riktigt kul!

På vägen hem skickade jag sms till några av de andra som var där om vad de tyckte och alla var eniga om att det var superbra och att hon verkligen satte fokus på våra problem.
”Vi bara måste åka dit och träna” återkom i dom flesta, så akta dig nu Heidi, plötsligt kommer det ett gäng från Årjäng som vill träna hos dig

Ibland samarbetar hjärncellerna riktigt bra :)

Det blev ett träningspass hemma igår; metallapport, hoppa-apport, vittring, fjärr, inkallande, sättandet
Blandade korg och inte korg på apporteringarna och det blev bra. Han gjorde tom bra avslut på nästan alla så jag är helt chockad!
Vittringen blev också bra, bara lite tugg
Fjärren var helt enligt regelboken Jag var jättenöjd med den
Inkallandet blev också bra.

Sättande under marsch är ett moment som jag har tränat för lite på, jag har nog inte riktigt tänkt på att det har hela 3 i koeff så jag har bara tränat det lite slarvigt. Men exakt hur mycket det är värd gick upp för mig i helgen. Så nu ligger vi i hårdträning där. Jag vill ha ett ännu snabbare sättande.

Börjar gå upp för mig vilka moment som jag bör jobba med på lydnadsspecialen på lördag

Och så ser jag verkligen framemot kvällens föreläsning i tävlingspsykologi med Heidi Billkvam