Helgen har varit väldigt nyttig för mig på flera plan. Jag har fått svar på en hel del frågor och funderingar som jag har burit med mig under längre tid.

Det började med att jag tog fram min träningsdagbok med tanke på att börja använda den igen. Jag skrev mycket i den i somras, men sen har det inte blivit av. TYVÄRR.
När jag läste igenom den fick jag se att många av dom problem som vi slet med då kvarstår fortfarande. En del saker har inte utvecklats alls på 7-8 månader och det känns jättetråkigt att komma på.
Mycket av orsaken är att jag nog inte har haft någon riktig bra planering. Visst planerade jag varje träningspass, men det fanns ingen långsiktig plan eller någon stegringsplan.
Med andra ord så har jag helt enkelt kastat bort många månaders träning.
Fast istället för att älta detta nu försöker jag att se framåt och vara nöjd med att jag har bättre planering nu. Jag upplever också att jag har lärt mig att läsa min hund på ett annat sätt nu och därav kan träna honom på ett bättre sätt. Jag har lättare för att se orsaker och sammanhang.

Vi leker mycket mer nu. Visst har vi lekt mycket förrut, men då har leken ofta varit halvhjärtat från min sida. Jag har inte riktigt tyckt att det är roligt att leka med min hund. Plus att man är lite generad och inte vågar bjuda på sig själv när det är folk ikring.
Leken har också varit kortvarig. Nu får leken ta tid och jag måste lära mig att bjuda på mig själv.
Jag har kommit på att han tycker att det är jätteroligt att jag jagar honom när han har bollen i munnen. Tidigare har jag tyckt att för att vara bra lek så ska båda hålla i var sin ända av leksaken typ. Men vi leker nästan mer tillsammans nu än vi gjorde tidigare, leken uppskattas mer av båda parter. Jag har ofta två bollar som jag växlar på att kasta i väg och efter att vi har börjat med ”jaga-leken” så har också mycket av Zorros äga-begär blivit borta. Han erbjuder mig ofta bollen nu, förrut släppte han det ofta flera meter framför mig.

Jag har också börjat kräva av honom att han är lugn när han får godis. Han får inget om han stressar, hoppar och gläfsar efter godiset. Gör han det så försvinner godiset.
Jag tillåter heller inte längre att han fixerar sig vid belöningen. Det är tyvärr något som han har lätt för att göra.
Jag tror att alla dessa saker som jag har ändrat nu kommer att göra så att JAG får mycket större värde för min hund.

En annan ändring som jag har gjort är att jag har börjat skriva ner på en lapp vad jag ska träna på och vad jag behöver hjälp med när jag tränar tillsammans med andra. Denna lapp lämnar jag till en eller annan i träningsgruppen.
Detta har flera syften:
1) Jag planerar träningen bättre och har klara mål för varje träningstillfälle.
2) Det hindrar mig från att ändra mina planer och börja träna på en hel del planlösa saker.
3) Mina träningskompiser vet hela tiden vad det är jag vill ha hjälp med och jag kan fokusera helt och hållet på träningen.

Jag har börjat föra noga träningsdagbok igen och tar även med yttre faktorer som plats, tidpunkt, väder, underlag, vilka vi tränar med, vem som var ”tävlingsledare” samt mitt och hundens humör. Det kanske verkar lite överambisöst men jag tror det är viktig information att ha med sig ändå.
Jag ska även bli duktigare på att loggföra rätt och felprocenten.

Vi hade även första smågruppsträffen på studiecirkeln ”Mest när det gäller” på söndag och jag måste säga att vi hade många riktigt bra diskussioner.
Det känns som vi fick satt bra ord för hur vi känner när vi tränar och tävlar. Visst har vi pratat om detta förrut men aldrig riktigt diskuterat det och kommit på lösningar på samma sätt.
Nu känns det mycket lättare att veta vilka delar som var och en behöver hjälp med.
Jag känner att jag fick mycket bra feedback och ideer på mina tankar om min och Zorros träning.

Oj, jag har ju helt glömt…. trots att jag har fuskat en hel del med maten så visar vågen rundt 7 kg mindre än i slutet på november

Tja säg det…

För att börja med tävlingen så blev den en mindre katastrof, men jag fick en pekepinn om vart en del av problemen ligger och vet vad jag måste ta tag i.
Jag väljer att inte skriva om det som inte gick bra, utan här får ni de bitarna som var bra:
- Jag valde att avstå gruppmomenten och det kändes helt rätt
- Inkallningen blev ganska så bra
- Gripandet av metallapporten var riktigt bra
- Vi fick 8 på vittringen!!!!!!!! Bara det kändes som en stor seger.

Men efter tävlingen så försvann min motivation spårlöst…. Har gjort ett par träningar, men det är allt. I dag finns motivationen att träna men det är så mycket snö ute att det helt enkelt inte går.
Bara att vänta på plogaren

Vi har startat upp studiecirkeln och jag tror det kan bli bra.

Annars sliter jag med motivationen över lag:
- motivationen till att äta rätt
- motivationen att börja träna mig själv
- motivationen att träna hund
-motivationen att blogga

Viljan finns där så absolut men jag kommer inte i gång.
Jag har skrivit ner en massa planer/punkter om vad jag och Zorro ska jobba med framöver, men det hjälper inte när vi inte kommer ut och tränar.

Har jag sällskap kommer jag mig ut och tränar hund, men sällan ensam. Men jag kan ju inte bara träna när jag har sällskap – då kommer jag ingen vart. Sen kan jag heller inte förvänta mig att ha träningssällskap 5-6 dagar i veckan

Fick lite skäll av Emma för att jag bara skrev det som var negativt i går.
Så här kommer den positiva listan:
- Han låg bra på platsen (jag stod synlig)
- Han var fokuserad och träningssugen hela tiden
- Han bröd sig inte om dom andra hundarna när vi väl kom in
- Han gjorde en superbra fjärr
- Super fart och koncentration på rutan
- Bra kontakt på fria följet
- Vittringen blev bra till slut
- Jag hadde en bra ”vi”-känsla med honom
- Knappt något nosande (fast det brukar han inte göra så mycket i ridhus)

Jag måste ju bara ta med den här bilden som Daniela har skickat till mig. Den visar verkligen den rätta Zorro

Vi ska tävla till helgen, vi SKA – den här gången ska jag inte fega ur…
Fast vi ska avstå platsen, för att han inte ska få utdelning på att resa sig på tävling igen.

I går tränade vi ett gäng i ridhuset i Eda och jag är rätt så nöjd med träningen. Jag började med att köra igenom hela programmet för att se hur det såg ut. Har ju inte gjort det sen i oktober, så det behövdes nog.
Jag är rätt nöjd med helheten, det som inte fungerade till 100% är saker som jag vet att vi måste jobba mer med:
- rumpan kommer ut lite i stegförflyttningarna till höger
- ställandet på inkallningen kan bli lite bättre
- jag vill ha bättre reaktion på ordet ”stå” i rutan, ligg också för den del. Annars är jag nöjd med hans attityd till rutan i går
- dåligt grepp om metallen
- vittringen var inte bra

När jag var klar plockade jag ut vissa grejer att jobba med och la ner mycket tid på vittringen. Att försöka få honom att förstå att han inte kommer någon väg med att slänga sig bort och plocka första och bästa pinne. Han måste vara lugn och sansad, är han det så plockar han rätt pinne med. Gjorde en hel del repetitioner och det blev riktigt bra till slut.

Jag har nog inte riktigt vågat att mängdträna vittringen så, men nu såg jag ju att det ger resultat, så det är kanske enda vägen att gå för att få en hållbar vittring??

Nu när jag har sagt i från mig alla förtroendeval i brukshundklubben och jag inte har planerat att ha några kurser i SBKs regi under 2010, så har jag plötsligt en massa tid över till min egen hund. Och till att göra saker som jag verkligen vill.

En av sakerna som jag redan har gjort är att starta upp studiecirklen Värmlandshundar – mest när det gäller! Hur svårt kan det va?
Där har vi massor av roliga saker på gång, plus att jag vet om ett gäng andra roliga föreläsningar och kurser som ska hållas runt om i länet.

Jag har även planerat att åka till en instruktör och få privatlektioner en gång pr månad. Jag vill inte gå ut med något namn innan jag vet om det fungerar mellan oss, men jag ska träffa denna personen nästa vecka.

Men så här ser första halvdel av 2010 ut:
Januari
8 Föreläsning med Maria Hagström – har varit och den var skitbra!
17 Ridhusträning i Eda
19 Privatlektion
24 Tävling i Hammarö
25 Uppstart av studiecirkeln
30 el 31 Ridhusträning Eda

Februari
21 Tävling i Torsby
? Privatlektion
2-3 träffar med studiecirkeln

Mars
17 Föreläsning med Anita Axelsson – Tävlingspsykologi
? Privatlektion
2-3 träffar med studiecirklen

April
11 Tävling i Åmål
13 Föreläsning med Eva Bodfäldt – Träning för tävling- en fråga om attityd
20 Föreläsning med Fanny Gott – Shejping på lydnadsplanen
Privatlektion
2-3 träffar med studiecirkeln

Maj
22 Tävling i Torsby
24-25 Kurs/Föreläsning med Maria Hagström
30 Tävling i Årjäng
Privatlektion
2-3 träffar med studiecirkeln

Juni
18-20 titta på SM i Karlstad
Privatlektion
2-3 träffar med studiecirkeln.

I tillägg har vi bokat in ett föredrag med Annika Falkenberg -Friskvård för tävlingshunden, men där är inget datum bestämd än.
Plus att vi har tänkt att ha lite helgkurser med duktiga instruktörer från Värmland

Föreläsningen med Maria Hagström var mycket bättre än jag förväntat mig, och då ska ni veta att jag hade rejält höga förväntningar! Referat kommer bara jag får sammanfattat allt.

Jag har fått massor av svar på varför saker är som dom är i Zorro’s träning och en hel massa att fundera över.
Jag vet också hur jag ska komma tillrätta med en del av våra problem. Jag säger inte att det blir någon enkel resa, men jag har börjat se lösningar och utmaningar istället för att bara låsa mig på att vi har problem.
Vissheten om detta gör att jag känner mig lugnare när vi tränar och jag har blivit mer medveten om hur jag vill att träningen och momenten ska se ut. Inte bara tekniskt utan även vilket mentalt läge både jag och hunden ska vara i.

På grund av kylan har det inte blivit så mycket träning utomhus utan att vi har fokuserat på vittring och fjärr inne. Med blandat resultat på det första, så när det kommer till vittringen måste jag nog sätta mig i tankeboxen en stund för att komma på en bra lösning

Jag har klarare för mig vilket träningssätt jag vill jobba med. Tidigare har jag känt att jag har blivit dragen mellan flera olika riktningar och det har skapat kaos hos både mig och hunden. Men nu vet jag hur jag vill ha det och det gör mig tryggare i min träning. Därför kommer jag att vara extra noga med vem jag tränar med så jag inte halkar in i gamla tankar igen.

Den 24 januari ska vi tävla i Hammarö och än så länge känns allt lugnt – även om vi inte har kört ett helt program sen vi tävlade i oktober…
Men jag känner mig lugn med domaren och jag tror att tävlingsledaren är bra.
Dock kommer jag att avstå platsen för att inte ännu en gång förstöra för en viss stackars pudeltik

Jag kommer inte lägga plats på tävling förens jag känner mig 110% säker på att han ligger samma vad som händer. Visst är det tråkigt att gå ut med 20 p borta redan i början, men det är ännu tråkigare att gå ut med en hund som har börjat tävlingen med att resa sig på platsen.
Jag var ju tänkt att jobba massor med platsen under hösten och vintern, men under hösten försvann träningsmotivationen och när den kom tillbaka var det på tok för kallt att lägga någon plats.

Att simma 700 m är äckligt nyttigt eller hur? Men skönt för kropp och själ var det

Efter simmningen åkte jag ner på brukshundklubben för att träna lite lydnad. Vi har inte varit där på evigheter, så det kändes bra att åka dit.
Och mycket riktigt, som jag trodde, så gick han riktigt bra. Självklart, vi var ju ensamma där.

Jag tog mig tid till att gå våran lilla promenad och fick upp lite kontakt innan vi gick in på planen.
Väl inne på planen drog jag upp en leksak och lekte en stund bara. När jag sen stoppade undan leksaken så var Zorro jätteintresserad av att fortsätta den roliga leken med mig, så på en gång han tok kontakt frivilligt så lekte vi lite till. Innan vi började med fotgående.
Han var lite okoncentrerad till att börja med, men sen gick han jättebra, förrutan lite tramp i vändningar på stället åt vänster.

Sättandet kändes bra ut. Brukar ju inte titta på honom, men jag tror det blev bra.

Inkallningen: Låg bra och fokuserad på mig när jag lämnade. Bra tempo i starten, ställandet kunde ha varit lite bättre men jag köpte det med tanke på underlaget. Resten blev bättre än på länge.

Rutan: dom 2 första skicken hittade han inte bollen men han sprang ut med bra tempo hela tiden och hittade bollen på tredje försöket. På fjärde skicket belönade jag efter han la sig ner och på femte gjorde vi hela momentet. Det enda jag ser att vi måste jobba med är att få honom att lägga sig ner utan att ta två steg framåt innan han lägger sig. Har sett detta vid ett flertal rutskick och vet inte riktigt hur vi ska plocka bort det.

Fjärren var dagens ”inte fullt så bra”-moment. Här såg jag också en favorit i repris som vi måste hitta någon bra lösning på. Han börjar trampa bakåt vid andra ställandet. Det sker så snabbt att jag inte hinner belöna innan.

Vi avslutade med att ligga plats där Tomas fick agera störning. Det ryckte i Zorro ett par gånger men han låg still. Förutan när Tomas hoppade över honom – där gick hans gräns. Fast efter ett par försök till så fick vi till det med.

Hemma tränade vi på att man inte behöver tugga på vittringsapporten. Matte vs Zorro: 5-0

Ja ibland visar det sig att saker löser sig bättre och snabbare än man tror.

Tack vare min uppfödare har jag fått kontakt med en instruktör i Norge som jag tror kan hjälpa mig och Zorro med våra problem. Jag ska träffa henne den 19e och efter att ha chattat lite med henne så har jag en riktig bra magkänsla.

Som bonus ska den här personen flytta till Eidskog (min hemmkommun i Norge) och då blir det inte så långt att åka dit för fortsatta lektioner.
Nnu känns allt så mycket bättre och jag känner att det kommer att bli lättare att hitta ett träningssätt som passar oss och att hålla oss till det vi tror på. I stället för att låta oss påverka av den som talade senast.

I morgon ska jag till Sjöbyn Hundpensionat och Hundskola i Säffle på föredrag med Maria Hagström. Ämnet är ”Från beteende till tävlingsmoment”

Resten av helgen ska tillbringas vid Skjærvangen i Norge i kompisens stuga. Det ska bli skönt att komma dit igen.

I dag blev jag plötsligt barnlös då kompisen tog med sig ungarna dit redan i dag, så nu ska jag ta en promenad med hundarna. Efter det ska jag åka till simhallen en sväng innan jag ska ha tävlingslydnadskurs. Med lite tur hinner jag träna lite innan kursen börjar.

Kvällen i går användes till följande:
- läsa dom här artiklarna: Träningsläge , Störningsträning och Vad kostar det att göra fel
- se på programmet ”Den unika hunden”, även om jag har sett det förut
- träna vittring, tasstarget och plats med fokus på mig inomhus.
- läsa i ”Mest när det gäller”

Den här kvällen:
- träna samma saker som i går
- chatta på Facebook
- Läsa dom här artiklarna Bakdelskontroll , apportering , frisignal, genomtänkta belöningar samt träna din hund för uthållighet

Träningen har gjorts inomhus och resultaten har varit lite ymse.
I går gick vittringen jättebra och vi hade 8 av 8 lyckade repetitioner. I dag var det bara 2 av 5, men jag var mer stressad och okoncentrerad. Jag har bestämt mig för att bokföra mitt humör när jag tränar med, så får vi se om jag blir mer medveten om det.
När jag lugnade ner mig, så blev även repetitionerna rätt…

Tasstarget: Då musmattan är lite för rolig har jag köpt in en sån keramikskål som man sätter under blomkrukor. Han försökte att bita och skaka på den med, men det var inte så roligt. Då jag har haft lite vaga kriterier om hur jag vill att det ska se ut så erbjuder han en hel massa saker; kraffsande, studsande, plats med hakan i skålen (DET har jag dock aldrig förstärkt med en musmatta), 1 tass i, två tassar… Nu har jag dock bestämt mig för att det ska var vänster framtass i och den ska vara helt still.
Detta är ju helt nytt för en stackars belgarhjärna, så det tar lite tid att förstå, men han har i alla fall lugnat ner sig vid targeten nu och bara det är ett jättekliv framåt. Förut har han nästan varit hysterisk för den är ju så rolig.

Platsen: Jag har ju bestämt mig för att han inte behöver ligga med hakan i backen, det räcker med att han har fokuset rakt fram mot mig. Dom här 2 dagarna har han dock självmant lagt hakan i golvet. Då har jag bara förstärkt att han ligger riktigt platt med huvudet mellan framtassarna (han vill gärna ligga med huvudet på en utav benen). I dag slängde han sig ner och låg riktigt platt

Detta har fått mig att tänka en hel del igenom hur alla mina kriterier ser ut och jag har kommit fram till att dom är nog lite för ospecifika. Nu är det att sätta sig ner och planera i minsta detalj, men mer om det en annan dag

Ibland är det bra med vaken nätter, man löser många problem då. Det gjorde jag i natt.

Jag har funderat mycket fram och tillbaka och kommit fram till att NEJ, VI GER INTE UPP!
Inte efter allt stöd vi har fått på mail, hemsidan och på Facebook.

Jag har bestämt mig för att vi ska fixa det här även om det krävs mycket jobb, framför allt hos mig själv.
Jag har tänkt igenom riktigt hur våran träning har sett ut dom senaste åren och jag ser att jag har ändrat på en hel del som har fungerat bara för att andra inte tycker att jag ska göra så.
Detta har ju lett till att jag har velat mycket fram och tillbaka mellan olika metoder och inte alltid följt det JAG har trott på.

Nu får det vara slut på detta velande! Jag måste helt enkelt bestämma mig för hur det ska se ut och hur vi ska komma dit. Och inte ge efter på det.

Jag har fått en hel del frågor om jag leker med honom utanför lydnadsplanen och ja, vi leker en hel del, både på promenad och inne. Jag håller mig mest till kamplek, dels för att det är vad han gillar mest och dels för att slippa ägande-begäret med bollen. Jag har alltid leksak med snöre i just för att vi ska leka tillsammans. Och jag upplever att han uppskattar leken.

Men huvudorsaken ligger nog i hur vardagen ser ut. Jag vet att Zorro fungerar bättre ju mer han får jobba. Han ska helst jobba varje dag för att både gå och må som bäst.
När han är understimulerad så får han en hel del dumheter för sig, både i vardagen och på träning.

Det är ju vardagen som är det viktigaste att fungerar, men jag ska erkänna att den inte har fungerat speciellt bra på senaste tiden. Just för att Zorro inte har fått nog stimulans. Sen i höstas har det i princip bara blivit kiss- och bajspromenader och 1-2 träningspass pr månad och det håller inte i längden med en hund som Zorro.

När han inte får jobba så händer följande saker här hemma:
- han blir mer skällig och vaktig här hemma
- han blir en riktig pain in the ass när vi är hos mamma och pappa eller dom är här. Att reta deras Collie Emil är högst prioriterad då
- han drar som en idiot i kopplet
- han gapar och låter när han ser andra hundar, låser sig
- han blir en riktig grinkärring här hemma, som går rundt och ”muttrar” över allt som inte går efter hans pipa
- han är inte rolig att klippa klorna på

Samma sak när vi tränar – han är ju van med att regera en hel del här hemma och när jag plötsligt sätter en massa krav på honom i träningen försöker han först att köra sitt eget race och när jag plötsligt visar att jag inte accepterar detta så blir han osäker och stressad. Med den påföljd att jag också blir osäker och stressad.

Och självklart är det här saker som har med mitt ledarskap att göra och han mår inte bra av att behöva ta allt detta ansvar.
Men jag måste ursäkta mig med att jag har varit så dålig i min stress/utbrändhetssjukdom att jag inte har orkat ta tag i dessa saker.
Nu ska det dock bli ändring! Det måste det bli! Vi har inget annat val!

Nu ska jag även gradvis öka den fysiska och mentala träningen hos honom, så ska vi se om vi inte snart fungerar bättre igen. Dom dagar han får jobba så är han en helt annan hund att ha i huset.

Jag upplever också att när vi tränar så blir det mycket tävlingsinriktat och vi glömmer det roligaste – att det ska vara kul! Det blir bara en massa krav och frustration i stället, men det får jag ursäkta med att det är så det har varit i dom grupper jag har tränat. När det har varit gemensamma träningar så har det enbart varit momentträning.

Jag bytte träningsgrupp för att jag ville träna tävlingslydnad och inte brukslydnad, men det har fört med sig att vi har tappat bort lite rutiner som vi har haft och som har fungerat bra.

Tidigare har jag alltid rastat Zorro i 5-10 minuter innan vi har gått in på planen. Detta har lett till att han har fått gå av sig lite innan vi har gått ut på planen och jag har fått lite kontakt med honom innan det är dags att gå ut på planen.
Nu har det blivit så att man bara plockar hunden ur bilen, låter honom få kissa en gång och sen ut på planen. För att gå ett par steg för att försöka få kontakt innan man kör.
Det är knappast vad man kan kalla att försätta sig i rätt träningsläge.

Varför har det blivit så? Jo när jag tränade med dom som tränar brukslydnad, så fanns det en massa annat folk som kunde hjälpa till när en försvann för att hämta sin hund. Detta har inte fungerat nu då jag har fått ta väldigt mycket ansvar med att hjälpa andra med sin träning och plötsligt kommit på att jag kanske borde träna min egen hund med. För att folk ska slippa att stå och vänta så har man hämtat hunden så fort det går och bara kört.

Jag ser ju även andra saker som har fått lida med min egen träning för att jag har engagerat mig så mycket i andras. Det har blivit dålig kvalitetsträning helt enkelt.
Framöver ska jag bli mer egoistisk och ta både tid och plats.

Givietvis kommer jag att ställa upp och hjälpa andra också, men min egen träning ska komma i första rummet. Om det är någon som inte kan acceptera det så får dom heller låta bli att träna med mig!

I stället för att jobba bara med momentträning ska jag jobba mycket med bara fokuset och lek på planen, för att hitta tillbaka träningsglädjen. Det senaste halva året har träningen varit mer tvång än rolig.

Jag har även en hel del idèr på hur jag ska lösa vittringen och rutan, men det får jag ta i ett annat inlägg.